kan även kallas magkänsla

du vet den där känslan man får i magen, när man sitter högst upp i fritt fall och precis ska släppas ner?
känslan man får i magen när man tänker på någon man tycker väldigt mycket om,
känslan man får i magen när man inser något som förmodligen kommer förändra hela ens liv,
känslan man får i magen när man klarar något som man länge försökt klara av?
den så kallade hisnande känslan.
den känslan får jag varje gång jag tänker på uttrycket aldrig. aldrig är ett uttryck som också går hand i hand med tidsbegreppet evighet. men min hisnande känsla är inte en sån där positiv hisnande känsla som man ska få, det är snarare en negativ en. du vet, man förstår att aldrig mer verkligen betyder aldrig mer, i all evig och evinnerlighet. det är så otroligt ledsamt. här sitter jag och vet att jag aldrig mer kommer få se dig, min bästa vän, aldrig mer kommer puffas på av din mjuka mule, aldrig mer kommer kunna (klyschigt värre) se in i dina bruna ögon och bara känna att vi hör ihop och att ingenting någonsin kan ändra på det. så känner jag förstås fortfarande, ingenting kan få mig att sluta känna så för dig, pållen. ett annat begrepp som går hand i hand med evighet är alltid. så, till dig min fina vän, jag kommer alltid att älska dig, du kommer alltid att vara en oerhört stor del av mig, hur gammal jag än är, vart jag än är, vad jag än blir. du är det finaste jag vet. du var det då, du är det nu, och du kommer alltid att vara. fasiken vad jag saknar dig.

om att vara naiv

idag är det fint väder. det var det igår också. idag har jag varit i skolan, det var helt okej.
jag har nyss läst ut en underbar bok som har gett mig en del nya saker att fundera på. jag gillar böcker som får mig att fundera.
imorgon fyller jag sjutton år, men det är ingen big deal. det är ju bara så att det råkar vara exakt sjutton år sedan som jag föddes då. har nog alltid tyckt att det där med födelsedagar är lite knasigt. 
resten av dagen ska jag kanske se på mio, min mio eller någon annan mysig film, och kanske baka. jag ska kanske gå ut, men jag vet inte vad jag ska göra ute. igår låg jag ute på gräsmattan hela hela långa dagen, jag har fått en snygg bränna med en massa nya fräknar. härligt. det var i alla fall helt otroligt att bara ligga där och känna hur allting strömmade igenom mig. vad är liv egentligen? jag är fascinerad av det mesta, nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan jag hittar min pojkvän. eller hur lång tid det tar innan min pojkvän hittar mig. jag tror jag behöver en. men jag vet inte.
nu ska jag diska och lyssna på när mina favoritpojkar gör det de är så bra på. jag älskar min musiksmak, den är bäst.
ha det fint hörni
yours truly, ebba.

mer ett frågetecken än något annat

jag vet inte varför, men mörka kvällar gör mig alltid så sentimental.
jag önskar att jag kan hitta en ände, någonstans, där jag kan börja reda ut mitt liv. allt går så himla fort och jag hinner inte med. men det är väl så det ska vara också. alla säger ju att den här tiden är den bästa i ens liv. ge mig några kakor så kan jag tro på det också.
yours truly, 
ebba

ååh

vet inte riktigt vad jag ska skriva. fick lust att skriva av mig, men har egentligen inte så mycket att förtälja.
idag har jag pluggat riktigt jäkla mycket. duktig kan jag vara. jag har nog inte varit såhär effektiv på månader. well done ebba, tacktack.
imorgon ska jag till hageby och rida. var typ en månad sen som jag var med på en ridlektion senast. kanske blir spännande.
jag är rätt lättirriterad nu för tiden. det måste jag sluta med. jag måste hitta tillbaka till mig själv nu. jag har nog gått och gömt mig.
nu ska jag duscha och sova.
yours truly, ebba.

RSS 2.0