+ EBBA

idag är det torsdag och jag belönar mig själv med en lite lugn och tyst förmiddag. igår var det hemtentainlämning och herregud, vad skönt det var att bli av med den. just nu dricker jag kaffe och läser dikter, för imorgon är det dags för sista poesiseminariet.

 

igår var jag i skolan och hade fonetikföreläsning och vi lyssnade på cockney accents och new york accents och försökte urskilja särskilda drag. det är ju kul, men man får ju typ flimmer i huvudet av att lyssna på samma klipp om och om igen, speciellt om man loopar ett visst ord. när jag kom tillbaka till stan så gick jag och fikade med trixxarn, sen köpte vi biljetter till vårkravallen som är nu på lördag, för det känns som att vi måste lyckas göra åtminstone en studentig grej när vi nu ändå är studenter. vi får se hur bra vi är på att hantera fulla människor i overall, men det ska nog gå bra. sen gick vi på stan och köpte en varsin vuxenväska. för nu är vi vuxna. riktiga damer. 

 

i eftermiddag ska jag åka till stallet och krama lite på mambsan, så nu måste jag fortsätta läsa mina dikter och försöka tänka ut nåt bra att skriva om dom.

yours truly,

ebba

det här är ett datum som jag alltid kommer att hata. det här datumet som jag för alltid kommer förknippa med en sådan smärta och sorg som inte ens kan rymmas i en sjuttonårings kropp. det kan inte rymmas i mig nu heller, men man står ut och man gör det bara, för att man måste. för fem år sedan idag så förlorade jag min bästa vän och det gör fortfarande lika ont och jag tänker fortfarande lika mycket på honom. det går i vågor och stötar och ibland blir jag återigen den där sjuttonåringen som sjunker ihop på hallgolvet sekunden efter att ytterdörren stängts och sitter där i ett vakuum i fyra timmar. men så kan man inte hantera det, och merparten av tiden så tvingar jag mig att kanalisera den känslan till att tänka på och fokusera på dom fina åren och den tiden då vi hade varandra. det är helt sanslöst hur mitt hjärta brast den dagen och hur det har slitits itu gång på gång även efter det. att bli av med en del av sitt hjärta är inte lätt och det kommer aldrig att bli lätt. det är ett tomrum i hjärtat som man måste lära sig att leva med, för just den där tomma platsen kan aldrig bli fylld igen. just den delen av mitt hjärta är reserverad för bara en varelse och kommer förbli så tills jag träffar honom igen. för jag kan inte släppa honom och jag vill inte släppa honom.

vet ni hur fort tiden går eller? så jävla fort. dock inte fort nog när jag tänker på att det har varit vinter i typ fem månader nu. den här vintern har egentligen inte känts så jättetung, men nu får det fan vara nog med minusgrader och snöfall. orkar snart inte en sekund mer av grusbeklädda trottoarer, raggsockor och milslånga halsdukar.

 

på sistone har jag varit helt upptagen med att klämma i mig tre stycken litteraturklassiker på typ två veckor med ett tillhörande seminarium till två av dom, nämligen jane eyre och pride and prejudice. den tredje är min favoritbok och just därför ska jag även skriva b-uppsats på den nu i vår! det är alltså wuthering heights jag pratar om och det kommer bli så himla kul att verkligen få gräva ner mig i den och fokusera och analysera och ha mig. just nu håller jag även på med en lingvistikhemtenta som ska lämnas in nästa onsdag, men det känns inte så tungt med tanke på att det är typ åtta dygn kvar tills inlämning. annars då. imorgon har vi introduktion till en ny delkurs där vi ska lära oss olika engelska dialekters språkmönster, typ indisk engelska och jamaicansk engelska och allt möjligt. det ska bli intressant!

 

idag har jag läst ut en bok, kört bil, hämtat paket innehållandes böcker och filmer, skrivit lite på hemtentan och varit i stallet och hängt med mambsan och mysat i skogen och på fältet. det som är så skönt med att vara i stallet är att man verkligen är där just där och då, i nuet liksom (haha klyscha deluxe) och att man inte kan hålla på och tänka på alla tusen saker som måste göras, ordnas, planeras. det gör nog extremt mycket för mitt huvud att sätta några timmar till att tänka på mamba och vad jag kan göra för henne. för just då och just där så är det ju hon som är meningen med det här livet, med mina tankar och handlingar. och det är nog det som gör det så svårt för mig att se sex månader framåt i tiden, för då är jag i en annan stad och har ett helt annat just där och just då. men det kan jag inte tänka på för då hoppar tiden ur led och mitt hjärta med. på tal om mitt hjärta så fyller lokatten tretton år imorgon, helt ofattbart hur stor hon blivit nu, min fina lilla goding!

yours truly,

ebba