+ EBBA

det här är ett datum som jag alltid kommer att hata. det här datumet som jag för alltid kommer förknippa med en sådan smärta och sorg som inte ens kan rymmas i en sjuttonårings kropp. det kan inte rymmas i mig nu heller, men man står ut och man gör det bara, för att man måste. för fem år sedan idag så förlorade jag min bästa vän och det gör fortfarande lika ont och jag tänker fortfarande lika mycket på honom. det går i vågor och stötar och ibland blir jag återigen den där sjuttonåringen som sjunker ihop på hallgolvet sekunden efter att ytterdörren stängts och sitter där i ett vakuum i fyra timmar. men så kan man inte hantera det, och merparten av tiden så tvingar jag mig att kanalisera den känslan till att tänka på och fokusera på dom fina åren och den tiden då vi hade varandra. det är helt sanslöst hur mitt hjärta brast den dagen och hur det har slitits itu gång på gång även efter det. att bli av med en del av sitt hjärta är inte lätt och det kommer aldrig att bli lätt. det är ett tomrum i hjärtat som man måste lära sig att leva med, för just den där tomma platsen kan aldrig bli fylld igen. just den delen av mitt hjärta är reserverad för bara en varelse och kommer förbli så tills jag träffar honom igen. för jag kan inte släppa honom och jag vill inte släppa honom.