kan även kallas magkänsla

du vet den där känslan man får i magen, när man sitter högst upp i fritt fall och precis ska släppas ner?
känslan man får i magen när man tänker på någon man tycker väldigt mycket om,
känslan man får i magen när man inser något som förmodligen kommer förändra hela ens liv,
känslan man får i magen när man klarar något som man länge försökt klara av?
den så kallade hisnande känslan.
den känslan får jag varje gång jag tänker på uttrycket aldrig. aldrig är ett uttryck som också går hand i hand med tidsbegreppet evighet. men min hisnande känsla är inte en sån där positiv hisnande känsla som man ska få, det är snarare en negativ en. du vet, man förstår att aldrig mer verkligen betyder aldrig mer, i all evig och evinnerlighet. det är så otroligt ledsamt. här sitter jag och vet att jag aldrig mer kommer få se dig, min bästa vän, aldrig mer kommer puffas på av din mjuka mule, aldrig mer kommer kunna (klyschigt värre) se in i dina bruna ögon och bara känna att vi hör ihop och att ingenting någonsin kan ändra på det. så känner jag förstås fortfarande, ingenting kan få mig att sluta känna så för dig, pållen. ett annat begrepp som går hand i hand med evighet är alltid. så, till dig min fina vän, jag kommer alltid att älska dig, du kommer alltid att vara en oerhört stor del av mig, hur gammal jag än är, vart jag än är, vad jag än blir. du är det finaste jag vet. du var det då, du är det nu, och du kommer alltid att vara. fasiken vad jag saknar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0