+ EBBA

idag har jag varit ute på en jättefin skogstur med världens bästa mambsan i världens bästa februarisol. och helt plötsligt så bara slog det mig hur mycket jag faktiskt tycker om att göra det här, och hur ofta jag glömmer bort hur mycket jag tycker om det. jag är så extremt lyckligt lottad som har det privilegiet att jag, två gånger i veckan, har min finaste hästkompis helt för mig själv, att jag får göra vad jag vill och hur jag vill (nja nästan) och att jag får komma till stallet och se två glada, spetsade öron och höra ett litet hej-gnägg. bara att veta att hon blir glad när hon ser mig och att jag blir glad när jag ser henne. den värmen jag känner för henne, alltså. den går inte av för hackor.