papperstorsdagen

idag är det torsdag och i mitt rum råder allvarlig pluggstämning. här sitter jag i skenet av flitens lampa och bläddrar i tusen häften och böcker och försöker klämma in allt (ja, allt) som har med USA att göra. det går väl rätt bra, men det är knepigt att hålla koll på lagar som ser olika ut i alla stater, skolsystem, regeringssystem, presidentval, utrikespolitik, geografi och allt annat på en gång. men det ska väl gå bra det här med. skulle dock önska att vår examinator kunde ge oss datumen för den muntliga examinationen som ska äga rum nån gång nästa vecka, antingen på måndag, onsdag, torsdag eller fredag. jag skulle nog kunna organisera upp mig lite bättre om man visste vilken dag det blir. men man kan ju inte kräva allt för mycket. 
 
nu har jag fått resultatet på grammatiktentan förresten och den gick tydligen jävligt mycket bättre än jag trodde, så jag är rätt nöjd med det. dessutom behövde jag tydligen inte alls träna på mitt uttal utan pratar (uppenbarligen?) redan som queen elizabeth och det var ju också rätt nice. den ni! men jajajaja. imorgon ska jag plugga och sen fika med trixx och sen åka till stallet, för jag var aldrig där förra veckan. synd och skam att jag bor här igen men är där typ lika ofta/sällan som när jag bodde i falun. men what to do. nu ska jag återgå till att refresha liu-mailen en gång i minuten så jag slipper dö av ovetskapsstressen.
 
p.s. en sak som verkligen stressar mig är att jag inte har den blankaste lilla susande aning om vad jag ska söka för kurser till våren. kan inte nån bara bestämma åt mig? det är fyra dagar kvar och jag vet. verkligen. inte.
p.s.2. i måndags tittade jag på torka aldrig tårar utan handskar och jag tyckte att det var himla bra, så om ni inte tittade då så får ni banne mig titta nu. i tisdags efter skolan så åkte jag in till linköping och lunchade med min favorit-fredrik of all times, och det var också jäkla bra. det är så skönt med människor som man har känt länge, som man inte har umgåtts med på länge, men som man ändå bara faller ner i den där känslan av trygghet och lugn med. att vi känner varandra fastän vi inte ses varje dag eller ens en gång i månaden, kanske ibland två gånger i halvåret på sin höjd. det är fint. sen på tisdagskvällen tittade jag på det här och mådde illa av människans förmåga att tro att den kan göra precis vad som helst. jävla fuckers.
yours truly,
ebba

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0