ge mig din hand eller ett ankare, tar mig till samma botten ändå

men som allt annat brann kvällen ner till glöd
och jag såg sprickor i himlavalvet och gav mig iväg
lämnade kvar minnet av hur du tog min hand
innan bomberna föll
innan hoppet kom till sömns
gav mig ett löfte om något högre,
någon annanstans
om hur lång tid, i vilken famn, i vilket liv?
jag tittade upp och jag såg flygplanen
eller var det svalor
jag är tyst
här upphör spåren
boken stängs
du sa
"allt har ett slut
mitt börjar här och nu".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0