måndag igen (igen)
nu är det en hel vecka sedan som jag lämnade något livstecken här, så det är väl dags nu kan man tycka. jag lever och mår bra i alla fall. hoppas att ni gör det också. den gångna veckan har varit ganska händelselös, förutom några körlektioner och en fikadejt och en himla massa teoriläsning. annars var jag mest i stallet. i lördags var det ju karateklubben på trappan igen. festandet inleddes med en kalaskul las palmas-fest, och jag tackar trixxarn och hennes kim för allt och i princip hela kvällen. tack till lussan och kimsan också som var på sitt bästa partyhumör! det var kul på trappan, till att börja med, och jag fick tydligen för mig att jag gillade kitty jutbring. så det var ju spännande. men sen blev det alldeles för mycket folk, för mycket ljud och för jobbigt ljus. så jag blev lite trött. fullt förståeligt, tyckte jag när jag läste i dagens nt att det var 1200 pers på karateklubben. konstigt att jag ens överlevde typ.
nu ska jag äta lunch och sen stoppa nosen i teoriboken igen. och sen ska jag nog åka till stallet.
igår var en lugn och solig vårdag i stallet. jag och maria och hillevi skulle ta oss ut på en lång skrittrunda, och det var hur mysigt som helst. varmt och soligt och fågelkvitter. men på hemvägen råkade vi ut för en liten urladdning, det blev lite väl ystert och skidåkare och annat, så mambsan fick för sig att leka flaggstång och reste sig säkert nära på 90 grader (kändes det som). jag trodde att vi skulle slå över, så jag snabbade mig på att lite diskret glida/ramla av. landade på rumpan och fick inte ens ett blåmärke, skönt med airbag! mambsan däremot tog tillfället i akt och galoppade iväg upp i skogen, men stannade av sig själv och kunde lyckligtvis bli infångad. så ingen skada skedd, varken på mig eller häst. och det var himla skönt, såna saker kan ju gå hur illa som helst. vi tackar vår lyckliga stjärna. anmärkningsvärt är också att det var första gången under våra sju år tillsammans som mamba faktiskt lyckats få av mig. jag bör dock påpeka att det inte alls beror på att jag är bra på att sitta kvar, utan snarare på att jag är feg nog (eller klok nog) att inte utsätta mig för såna situationer. men det går ju inte att undvika och någon gång ska väl vara den första. så hurra för det. och hurra för att allt gick bra.
nu ska jag äta lunch och sen stoppa nosen i teoriboken igen. och sen ska jag nog åka till stallet.
yours truly,
ebba
Kommentarer
Trackback
