finito

med jämna mellanrum känner jag inget annat än ren avsky för dig. jag önskar att du bara kunde sluta förfölja mig. och de hån som du faktiskt trycker upp rakt under näsan på mig. jag vet inte ens om du är medveten om hur mycket du trampar på mig. det kan vara något fel på mig, för jag verkar ha den värsta och största stoltheten som finns. förmodligen större än en genomsnittsmänniska. om jag säger att jag förlåter, så gör jag förmodligen inte det. och jag är långsint som fan. jag förlåter inte, och jag glömmer inte heller. jag tänkte säga "tänk på det till nästa gång", men för dig så blir det ingen nästa gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0