+ EBBA

jag kom i alla fall att tänka på en sak. det här med att dö och själen... liksom. ska man tro att själen susar vidare, upp till himlen, eller att den bara stannar här och hänger? men varför det? vad är det som är så särskilt med människors själar, jämfört med djurs och växter? alla lever ju, liksom. vi kanske inte ens har själar. och har vi det så tror jag inte att de kommer ut ur kroppen när man dör. men ändå. så om man tror att själen frigör sig efter döden, är det då bara hos just människor? eller tror man att det finns en massa djur- och växtsjälar också? och när man tänker på hur många det är som dör hela tiden, så lär det ju alltså vara själar överallt, och vad är det egentligen för tanke? det måste ju i så fall finnas fler döda liv än levande liv. och som jag sa, vad är det med människor som får oss att tro att det bara är vi som ska ha ett liv efter döden? om vi har det, borde inte alla andra varelser och växter då också ha det? nej, jag tycker att allt känns lite ologiskt. man dör och sen är det slut. och så är det nog med den saken.

och sen det där med tiden, som jag nog aldrig kommer få grepp om. den gör precis som den vill, och går alltid vidare. och den saktar aldrig ner när man vill att den ska det, och den går aldrig snabbare när man vill att den ska göra det. faktum är att den aldrig ändrar hastighet, om ens för en liten sekund. tid, alltså. den gör mig nuts.

yours truly,

ebba.