förvirring, hjärna, min vän, vart ska jag? vad vill jag?

jag vet inte vad som händer, men jag känner mig så otroligt ensam i detta sommarvarma och överbefolkade sverige. vad kan man göra, vad kan man säga, utan att tränga sig på? jag önskar att jag kunde vara som jag varit, att jag kunde vara mig. vad är jag nu? jag vet faktiskt inte, jag känner inte mig själv längre. det skrämmer mig. alltför många saker skrämmer mig, jag fylls mer med saknad än längtan, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag tror att jag har umgåtts för mycket med familjen den senaste tiden. syskon i all ära, men just nu är det för många känslor i mig  som bara studsas tillbaka och runt omkring i min hjärna. vem kan man lufta sig till? så i stället sitter jag tyst med min musik. lufta sig den som vill, den lyssnar alltid på mig och jag lyssnar alltid på den. den bryr sig, och jag bryr mig. 
jag tänker och tycker. alldeles för mycket. men ingen vill komma sist, ingen vill komma på andra plats, och alla vill komma först. jag vet inte vart allt ska ta vägen om det inte får komma ut, hur ska man kunna lufta om inte den dåliga luften släpps ut någonstans? jag vet ingenting. och jag vet inte vad jag gjorde fel.

yours truly,
ebba.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0