jag är faktiskt inte helt dum

då vill man skrika, börja om och stanna kvar,
men vem hör en sådan sliten kommentar?
inga svar

men stjärnor föll och älvor höll oss fångna i ett avsked under månen
domedagsprofeter satt och grät
och orden om försoning fick sitt liv som aldrig hörts i telefonen
en kyss i dionysos tête-a-tête
ett snedsteg av förlåt som jag förlät
för månen har en kraft som förnuftet aldrig haft
och aldrig får
och då går det som det går
sen vill jag skriva allt jag sett så nån förstår
fast inga toner kan förklara hur jag mår

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0